|
|
|
Ursprung och
utbredningshistoria
Sargassosnärja härstammar ursprungligen
från Japan där den växer med 27
släktesfränder i kustvatten påverkade av
varma havsströmmar. Sargassum-släktet
är spritt över hela jordklotet och de flesta
ingående arterna har aldrig varit i kontakt med
Sargassohavet där algmassorna främst utgörs
av de två arterna Sargassum natans och
Sargassum fluitans. Det är heller inte unikt med
Sargassum-arter i Europa. I Medelhavet finner man 3-6
naturligt växande arter.
Under 1940-talet dök sargassosnärja upp på
Nordamerikas västkust, troligen som ett resultat av tidigare import
av "japanska
jätteostron". Man misstänker att sargassosnärja kommit
som sporer eller småplantor på skal av japanskt jätteostron.
För närvarande finns algen utbredd från Alaska till Mexico.
Efter det att det "japanska jätteostronet" har införts
som vuxna individer i Frankrike hittade man ett drivande exemplar av sargassosnärja
för första
gången 1971 utanför Portsmouth i England. Två år
senare fann man ett fastsittande bestånd på Isle of Wight.
På de tjugo år som gått har sargassosnärja spridit
sig längs Europas kuster och till Medelhavet. I danska Limfjorden
upptäckte man sargassosnärja 1984 för första gången
i nordiska vatten. Där växte täta bestånd av upp
till 2 m långa plantor, från ytan och ner till ca 2 m djup.
Bestånden var bäst utvecklade bland blåstång
och sågtång
på 0,5-1 m djup. Även på Jyllands västkust gjorde
man en del fynd. Under 1992 fann man de första fastsittande plantorna
på den danska sidan av Kattegatt. På Norges sydkust gjorde
man 1984 en del fynd av drivande plantor, men fastsittande plantor påträffade
man först 1988. Sargassosnärja finns nu längs hela den
norska sydkusten.
|
|
Sida
4 av 9
|
|
|
