|
|
|
Kan hålla andan länge
Det är tufft
att sitta högt upp på stranden. Räfflad
havstulpan, som ofta sitter högt upp på stranden
- och inte kan flytta på sig - måste på
andra sätt försöka undvika eller klara av
bl.a. torka, värme, kyla och variationer i salthalt.
Räfflad havstulpan måste också kunna andas
i luften, men för att inte förlora för mycket
vatten genom avdunstning håller den sig inne i sitt
täta skal, och gläntar bara sällan på
plattorna i locket för att byta luft. Om det avdunstar
för mycket vatten blir det så småningom
alldeles för salt inne hos havstulpanen. Kyla har
på det här sättet en liknande effekt:
när vattnet runt vävnaderna fryser så
ökar salthalten i det vatten som fortfarande är
flytande.
Tack vare att havstulpanerna både har
ett skyddande kalkskal och ett tätt skinn kan de klara
av att vara i luften minst ett par veckor - även
när det är varmt och torrt på sommaren.
När det börjar bli riktig kris övergår
de till en ämnesomsättning som fungerar utan
tillgång till luftens syrgas, för då kan de
hålla skalet stängt hela tiden.
Det är inte bara alltför höga
saltkoncentrationer som är farliga: alldeles för
utsötat vatten är också farligt för
räfflad havstulpan. Därför stänger de in
sig och övergår till andning utan syrgas
också då det samtidigt regnar och är
lågvatten.
Is och purpursnäcka
dödar
Purpursnäckan
kan vara mycket vanlig på vissa ställen, och
då kan den äta och döda många
havstulpaner. För att kunna angripa sitt byte
måste snäckan sitta och vänta
tålmodigt tills havstulpanen öppnar lite på
locken till sitt hus. Då sticker snäckan snabbt
in sin snabel, som är försedd med en rasptunga,
och skrapa i sig mjukdelarna. Ibland använder
purpursnäckan rasptungan för att borra ett
hål i skalet.
|
|
Sida
5 av 7
|
|
|
