|
|
|
Mer om vanlig strandsnäcka
Återvänder hem?
Den vanliga
strandsnäckan kan man hitta i tätheter som
uppgår till flera hundra per kvadratmeter i de flesta
typer av strandmiljöer. Den är även vanlig
där sötvatten mynnar ut i havet eftersom den
tål långvarig vistelse i salthalter
ner till ungefär 1 %. Man ser den också på
mjukbottnar, men det bör finnas åtminstone
några spridda fasta föremål i form av t.ex.
stenar, bryggpålar, tång eller musselbankar
för att den skall trivas.
När snäckorna kryper fram på
sandbotten lämnar de ofta ungefär 1 cm breda
slemspår efter sig. Därför kan man ganska
lätt följa deras förflyttningar. Normalt
kryper de med en hastighet av 1-2,5 m per timma, men
när de har riktigt bråttom kan de komma upp i en
hastighet av 5 m per timma. Det påstås att
snäckorna brukar återvända till samma lilla
ö av fastare botten när de varit ute på
födosök på sanden. Du kan försöka
se om det stämmer på de sandstränder som du
själv brukar besöka.
Limmar fast skalet
Den vanlig
strandsnäckan klarar uttorkning
mycket bra. Snäckorna kan vistas i luften flera veckor
utan att ta skada. De skyddar sig genom att dra sig in i
skalet och stänga till mynningen med ett hornartat lock
(operkulum) som sitter på fotens ovansida. När de
dragit sig in i skalet kan de inte hålla sig fast vid
underlaget med foten längre. För att inte trilla
ner från stenar
och klippor och hamna på alldeles för djupt
vatten utsöndrar de slem från foten, som blir
hårt i luften. Limmet fäster skalet lite
löst.
|
|
Sida
1 av 4
|
|
|
