|
Ofta överlever
snäckor som har fått stora skador på
skalet. Skalet återbildas och kvar blir ett
skalärr. Även om fienderna inte kan krossa skalet
kan t.ex. snabba fiskar bita av foten på
snäckorna innan de hinner dra in den. Krabbor kan
ibland lyckas med att sticka in den ena klon i skalets
mynning och dra ut mjukdelar, vilket vadarfåglar
också kan klara med hjälp av sin näbb.
I bl.a. Frankrike och Storbritannien är det vanligt
att människor
samlar in och äter vanlig strandsnäcka.
I naturen blir den vanliga strandsnäckan
sällan äldre än 3 år, men i ett
akvarium vet man att en individ blev 20 år.
Mask bor i skalet
Ganska ofta ser man att
spiran på de stora individerna är genomborrad av
små gångar som en liten havsborstmask har
borrat. Om man sänker ner snäckan i vatten kan man
få se masken sticka ut sina två långa
tentakler för att fånga mikroskopisk mat som
svävar omkring i vattnet.
Frisimmande larver
Honorna växer fortare
än hanarna och blir större. Snäckorna
förökar sig under våren och fram till mitten
av sommaren. Då kan man hitta hanar som
försöker para sig med honor och hanar av den egna
arten; och med andra arter av snäckor. Parningar som
ger upphov till avkomma går till så att hanen
kryper upp och placerar sig på den högra sidan av
honans skal. Därifrån för han in sin
långa penis under skalet på honan. Honan kan
lagra sperma i en liten blåsa och sedan befrukta flera
äggkullar flera dagar efter parningen.
|
|
Sida
3 av 4
|
|
|
