Vattenkikaren

Fakta


Sandstrand

De är härliga

Vandrande revlar bildas av de något tyngre sandkornen som förs inåt. De svagare utåtriktade strömmarna för de finare partiklarna ut mot djupen. Långa vågor som kommer in på långgrunda bottnar bildar surfvågor med vågtoppar som långsamt bryts ned. Under surfvågorna bildas surfrevlar som med sin branta sida vandrar mot land. På brännings- och surfrevlarna kan man ibland vandra torrskodd när det är lågvatten.

Svallzonen och tråget

Vågorna slutar sin färd i svallzonen. Då de far upp på stranden är deras rörelser mycket oordnade. Grövre och rundare material hamnar i svallzonens nedre del, där det kan bildas ett steg, medan finare och flatare partiklar hamnar i svallzonens övre del. Ju grövre materialet i stranden är desto brantare kan strandvallen bli. Om stranden med grovt material bara nås av små vågor räcker deras energi inte till för att jämna ut stranden så att den blir långgrund. Dessa stränder saknar därför oftast den grunda surfzonen. Den här typen av stränder är svåra för organismerna att leva i på grund av det grova materialet, och på grund av att vågorna nästan inte har bromsats alls innan de når svallzonen.

Svårt att simma mot strömmen

Kraftiga vågor för mycket vatten mot land. Det rinner då i tråget mellan surfreveln och strandvallen tills det med hög hastighet kan strömma ut genom någon av de smala öppningar som brukar finnas i surfreveln. När man badar kan man råka ut för dessa strömmar och riskerar då att föras med ut till havs. I Sverige är risken liten eftersom oceanernas stora vågor inte kan nå fram, men om man badar utomlands och fångas av den här typen av strömmar är det lätt att hitta lugnare vatten eftersom strömstråken är smala. Genom att simma längs med stranden kommer man snart ur den starka strömmen.

Föregående sida

Sida 3 av 15

Nästa sida

Vågor, botten och uppbyggnad

Sanddrift och erosion

Sandbottnar som livsmiljöer

Konsten att gräva

Sandstrands-
organismer

Näringsvävar

Föränderlighet

Svenskt sandstrandsliv


Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  
© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson