 |
|
Olika kustområden är olika känsliga för övergödning beroende på hur hög tillförseln av näringsämnen är, samt hur snabbt vattenomsättningen kan ske. Detta gör att det kan vara lämpligt att angripa problemen med övergödning på olika sätt i olika områden. I vissa områden, som t.ex. kring Tjörn, är omsättningen av vattnet liten och belastning med näringsännen hög. Där kan lokala åtgärder tänkas vara effektiva och man kan då hoppas på att i dessa områden snabbt få en förbättring om kväveutsläppen minskas. Till andra områden, som t.ex. kring Gotland, förs den största delen av belastningen in från andra kustområden. Här blir problemen inte lika akuta och det krävs mycket nationellt och internationellt samarbete för att komma tillrätta med dessa storskaliga problem.
Kväve eller fosfor?
| Blågröna bakterier kan utnyttja kvävgas från luften och är därför mest begränsade i sin tillväxt av fosfor. Här ser vi hur stora mängder av katthårsbakterien (Nodularia spumigena) har drivit in och samlats i en vik. |
Är det mot kväve eller mot fosfor
- eller mot båda - som åtgärder skall sättas in? Frågan
är inte lätt att besvara. Man har upptäckt att tillväxten
av växtplankton både i de fria vattenmassorna och längs
våra kuster i huvudsak är begränsad av kväve. Undantag
är blomning av blågröna
bakterier, som är begränsade av fosfor. Även algblomningar
i Bottenviken begränsas av fosfor.
Det är svårt att fastslå om det är bäst att minska fosfor- eller kväveutsläpp. I huvudsak längs våra kuster vore det bäst att minska kväveutsläppen för att minska tillväxten av växtplankton och fintrådiga alger.
 |
Sida 22 av 28 |
 |
|
