VattenkikarenFakta
Liksom hydroider växlar maneter vanligen mellan en fastsittande polyp-generation och en fritt simmande medusa-generation. Medusan är det geléaktiga stadium som alla som vistas vid havet om sommaren brukar lägga märke till. Polyperna är det däremot få som upptäcker. De blir nämligen sällan större än 1 centimeter och de sitter ofta fästade under t.ex. klippor, stenar och alger.
    Öronmaneten förökar sig könligt under sommaren. Ibland kan man se öronmaneter som sitter ihop i par - så som i bilden på sidan 1. Men man vet inte säkert om hanar för över spermier i det här läget, eller om det är så att honor bara fångar upp spermier som simmar fritt i vattnet.
    När äggen kläckts stannar larverna kvar hos honan några veckor. Därför brukar man i slutet av sommaren och början av hösten kunna se gulaktiga klasar av planula-larver på honornas munarmar. Varje hona kan bära på upp till 1 miljon 0,1-0,6 mm stora larver.
    När larverna är tillräckligt mogna simmar de ner mot bottnen. Där utvecklas de till små fastsittande polyper, vilka under hösten knoppar av en ny generation av några få millimeter stora manetmedusor. Dessa ungar kallas ephyror och de övervintrar förmodligen mest på eller nära botten. På våren kommer de upp till ytan. Tillväxten sker sedan snabbt, så att på en månad har medusorna blivit vuxna med en diameter på 15-25 cm.
    Öronmanetens polyper kan bli flera år gamla medan medusorna knappast kan bli ett helt år gamla i våra vatten.

Föregående sidaSida 2 av 6Nästa sida
Medusor och polyper
Många maneter
Tar mat med hela kroppen
Många äter gelé

Öronmanet     Mer fakta     Andra namn

Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete

© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson