VattenkikarenFakta
Tusensnäckor

Mer om tusensnäckor


Äter kiselalger

Tusensnäckor äter framför allt kiselalger, bakterier och andra mikroorganismer. Ibland sväljer de hela bitar av växtdelar, men de brukar bara tillgodogöra sig påväxten av mikroorganismer. Växtdelarna kan komma ut ur tarmen nästan oförändrade. Snart täcks de av nya mikroorganismer och då kan snäckorna äta på dem igen.
    Där snäckorna har krupit fram och betat brukar man se tydliga spår i sedimenten. Snäckorna kan också söka skydd i sedimentet genom att gräva ner sig när det blir torrt eller kallt.

Äter under flotte

Förutom att de kryper på botten och äter så kan de utsöndra en liten slemflotte som flyter på vattenytan. På flotten samlas näringsämnen och bakterier. Snäckorna kryper upp och nedvända på undersidan av sina flottar medan de betar av bakterierna.
    Tusensnäckor kryper långsamt, men när de kryper på ytfilmen på det här sättet kan de med strömmarna snabbt förflyttas längre sträckor. Snäckorna kan även svepas med av strömmar då de befinner sig på botten.
    Tusensnäckor kan också äta blågröna bakterier, mikroskopiska kiselalger och stora alger som havssallat.

Många dör på vintern

Väldigt många tusensnäckor dör på vintern. Det som dödar många är svält, is, kyla, syrgasbrist och vågor som kastar upp dem på land. Efter stor massdöd kan ”sanden” i strandlinjen till stor del bestå av tomma snäckskal. De snäckor som överlever växer nästan inte alls på vintern. Först i mars eller i april brukar de börja växa igen.
Sida 1 av 3Nästa sida
Äter kiselalger
Äter under flotte
Många dör på vintern
Äts av krabbor
Hanar saknas
Finns från Norge till Senegal

Angrips av parasiter

Tusensnäckor     Mer fakta     Andra namn

Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete

© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson