VattenkikarenFakta
Saltlav

Saltlavsbälte

Utbredning i haven runt Sverige
Storlek: Arten kan bilda stora fläckar och bälten där det är svårt att urskilja enstaka individer. Tjockleken på hinnan är mindre än 1 mm.
Utseende: Saltlaven är tunn, och när den torkar spricker den upp så att det bildas ett oregelbundet rutmönster. Förökningskropparna (perithecierna), är till hälften nersänkta i bålen. Med sina övre delar bildar perithecierna små och spridda upphöjningar som är vårtlika. Laven är svart och den kan ibland glänsa något. Förväxla den inte med utspilld olja.
    Jämför med svart bältesbakterie.
Djup: Från högvattnets övre gräns och uppåt så långt som vågornas väta kan nå.
Livsmiljö: Lever främst på klippor och stenar som är vända mot norr eller öster. De tydligaste sammanhängande bältena bildar saltlaven där endast små vågor når stranden.
Övrigt: Liksom andra lavar består saltlaven av en svampdel och en algdel. Dessa båda delar samarbetar i ett symbiotiskt förhållande. Algdelen kan bl.a. bilda sockerarter genom fotosyntes, och svampdelen kan bl.a. fånga upp och hålla vatten. Saltlaven är flerårig, och de ytor som laven täcker växer långsamt. Det finns inga större djur som äter saltlav.
Systematik: Saltlav ingår i gruppen sporsäcksvampar som ingår i gruppen lavar.

Saltlav     Andra namn

Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete

© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson