|
|
Ursprung och
utbredningshistoria
Sargassosnärja härstammar ursprungligen
från Japan där den växer med 27
släktesfränder i kustvatten påverkade av
varma havsströmmar. Sargassum-släktet
är spritt över hela jordklotet och de flesta
ingående arterna har aldrig varit i kontakt med
Sargassohavet där algmassorna främst utgörs
av de två arterna Sargassum natans och
Sargassum fluitans. Det är heller inte unikt med
Sargassum-arter i Europa. I Medelhavet finner man 3-6
naturligt växande arter.
Under 1940-talet dök sargassosnärja
upp på Nordamerikas västkust, troligen som ett
resultat av tidigare import av "japanska
jätteostron". Man misstänker att
sargassosnärja kommit som sporer eller småplantor
på skal av japanskt jätteostron. För
närvarande finns algen utbredd från Alaska till
Mexico.
Efter det att det "japanska jätteostronet"
har införts som vuxna individer i Frankrike hittade man
ett drivande exemplar av sargassosnärja för
första
gången 1971 utanför Portsmouth i England.
Två år senare fann man ett fastsittande
bestånd på Isle of Wight. På de tjugo
år som gått har sargassosnärja spridit sig
längs Europas kuster och till Medelhavet. I danska
Limfjorden upptäckte man sargassosnärja 1984
för första gången i nordiska vatten.
Där växte täta bestånd av upp till 2 m
långa plantor, från ytan och ner till ca 2 m
djup. Bestånden var bäst utvecklade bland
blåstång
och sågtång
på 0,5-1 m djup. Även på Jyllands
västkust gjorde man en del fynd. Under 1992 fann man de
första fastsittande plantorna på den danska sidan
av Kattegatt. På Norges sydkust gjorde man 1984 en del
fynd av drivande plantor, men fastsittande plantor
påträffade man först 1988.
Sargassosnärja finns nu längs hela den norska
sydkusten.
|
Sida
4 av 9
|
|
|