Vattenkikaren

Introduktion

Olika odlingar

Avsikten

Historia

Vilka arter

Miljöfrågor

Odling av
blötdjur

Odling av
blåmusslor

Odlings-
metoder

Miljöfrågor

Hot

Giftiga
musslor?

Livsmedel
(recept)

 

Pålodling är vanligast i Frankrike, och sägs ha uppkommit genom att en irländsk sjöman, Patrick Walton, ville fånga sjöfågel med hjälp av ett nät uppspänt mellan pålar. Historien härstammar från 1235, och så mycket fågel lär det inte ha blivit för den irländske sjömannen. Däremot växte blåmusslor i stora mängder på pålarna.     Kraftiga pålar, ofta av ek, slås ner i områden med relativt långgrunda stränder och skyddat vatten. Pålarna placeras så att de står helt under vatten vid flod och är torra och åtkomliga för arbete vid ebb. För att få tillräcklig yta för alla musslor skrapas det yttersta lagret av musslor av och fästs på nya pålar vid flera tillfällen under tillväxtperioden. I andra delar av Frankrike utnyttjas grova rep som lindas kring pålarna för att ge större fästyta för de nyss bottenfällda blåmussellarverna man hämtat från områden med god tillgång.

 

I områden med små tidvattensvariationer och ingen isbildning lämpar sig en odlingsmetod där rep hänger ner från en fast ram. Ramen kan antingen vara uppbyggd på pålar eller fastgjord vid stupande bergväggar. Även vid denna odlingsteknik hämtas småmusslor från tidvattenszonen och fästs vid repen där de tillväxer.

 

Sida 10 av 18

 


Hem    Innehåll   Inspiration    Fakta    Samarbete
© Vattenkikaren 1999   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson