|
|
|
Utvecklingen längs svenska
västkusten
Resultaten från en undersökning av den
geografiska spridningen av brunalgen sargassosnärja i
ett antal sökområden längs den svenska
västkusten 1996 redovisas på följande sida.
Förutom data över utbredning har även data
rörande populationsstorlekar och växtsubstrat
insamlats. Resultaten har jämförts med data
från en liknande basinventering utförd 1993.
Fastsittande plantor har påträffats
från norska gränsen och ner till
Träslövsläge i mellersta Halland, vilket
är en expansion på ca 100 km åt söder
under perioden 1993-1996. Plantorna i de sydligaste
farvattnen var fertila och visade inga utseendemässiga
avvikelser jämfört med material från
Bohuslän.
I etableringsskedet var det främst platser
i ytterskärgårdarna som koloniserades av
sargassosnärja. Plantorna har sedan 1993 spritt sig
längre in i innerskärgårdarna men
fortfarande saknas rapporter om fynd av sargassosnärja
i vattensystemen innanför de stora öarna, Orust
och Tjörn. I Göteborgs södra
skärgård är både antalet platser med
sargassosnärja och individantalet fortfarande
lågt, även om antalet platser dubblerats.
Hallandskusten uppvisar en mycket oregelbunden
utbredning, med partier i de norra delarna inom vilka
sargassosnärja ej påträffats, vilket
står i kontrast till en mycket kraftig etablering runt
Väröhalvön. I anslutning till
kylvattenutsläppet vid Ringhals kärnkraftverk
finns de kraftigaste nu kända bestånden i
Sverige. Stora mängder drivande plantor förekom
1996 i farvattnen runt Väröhalvön och de
där etablerade bestånden utgör en
spridningskälla för den övriga
hallandskusten.
Uppdykandet av sargassosnärja och den
snabba expansionen längs den svenska västkusten
utgör en av de mest dramatiska och iögonfallande
förändringarna av vegetationsbilden i
tångbältet i modern tid. Sargassosnärja har
etablerat sig och blivit en permanent medlem av algfloran
vid vår kust. Fortfarande är mycket okänt om
vad som händer i de miljöer som koloniseras, om
andra organismer konkurreras ut, till vilka områden
som sargassosnärja kommer att sprida sig, eller om
arten innebär ett hot mot Östersjön.
|
|
Sida
8 av 9
|
|
|
