|
|
|
Äter både trä och
plankton
Trä innehåller
cellulosa, som består av många hopkopplade
sockermolekyler. Med hjälp av bakterier kan
skeppsmaskarna spjälka cellulosan så att de kan
utnyttja den som föda. Men det är svårt att
leva av enbart socker. Skeppsmaskarna filtrerar
därför även plankton ur vattnet. Genom
inandningsröret,
som de sticker ut genom ett litet hål i träet,
kan de suga in vatten som innehåller syrgas och
plankton. De äter plankton på ett sätt som
liknar blåmusslans.
Skeppsmaskar kan dra in andningsrören och
stänga till om sig med sina två paletter.
Instängda på det här sättet kan de
överleva en tid, även om det trä som de
befinner sig i hamnar i luften eller i sötvatten.
Befruktning sker i havet eller i
utandningsröret
Hos vissa skeppsmaskar släpper både
hanar och honor ut sina spermier respektive ägg i havet, för
att låta befruktningen ske där. Då liknar deras livscykel
blåmusslans.
Hos andra arter av skeppsmaskar släpper hanarna ut sina spermier
i havet, medan honorna behåller äggen i den kanal som leder
till utandningsröret.
För att befruktning då skall kunna ske måste honan suga
in spermier genom inströmningsöppningen. Denna livscykel liknar
ostronets. Skeppsmaskarna
liknar ostron också genom att de växlar kön.
När larverna är mogna
försöker de sätta sig på en skuggig
plats. Om underlaget består av trä stannar de och
omvandlas till små maskar, som borrar sig in i
träet. Den ände där andningsrören sitter
hålls på plats av paletterna
och brukar inte flyttas under musslans liv. När
musslorna växer borrar de in den andra änden allt
längre in i träet.
Skeppsmaskar finns spridda i alla hav, men
tack vare att de inte kan leva i utsötat vatten kan man
hitta välbevarade skeppsvrak i Östersjön
- även när de legat på havets botten i flera
hundra år.
|
|
Sida
2 av 3
|
|
|
