Vattenkikaren

Fakta

 

Fysiologi

Till det yttre ser alla nakensnäckor ut att ha likadan höger och vänstersida. Kikar man inuti ser man dock att könsorgan och anus finns i kroppens högra sida. Framtill på nakensnäckorna finns ett par huvudtentakler. Dessa har kemoreceptorer, genom vilka nakensnäckan kan ?känna? dofter, något som kan användas då nakensnäckan söker efter föda, andra nakensnäckor, eller rovdjur. I nederkant av nakensnäckans huvudände finns allt som oftast också ett par väl synliga muntentakler, mellan vilka munnen sitter.

Dorid nakensnäcka. Något till höger i bild ser man gälbuketten. Namnet kommer från att gälarna är samlade i en bukettliknande struktur. Huvudtentaklerna ser man som två små upprättstående piggar till vänster i bild.

    Nakensnäckorna tar upp syre från vattnet genom gälar. Dessa gälar kan se olika ut beroende på vilken grupp nakensnäckan kommer från. Aeoliderna och dendronotiderna tar upp syrgas genom utväxterna på ryggen (cerata), medan doriderna har en gälbukett baktill på ryggen.

En aeolid nakensnäckas utseende. Detta är en avbildning på en brun franssnigel, gjord för över 100 år sedan. Huvudet är snett uppåt till höger på teckningen.

Många dorida arter har förmågan att dra in gälbuketten i kroppen, så det är inte alltid man ser gälbuketten så bra som på fotot nedan.
    Nakensnäckornas rasptunga är en historia för sig. Rasptungan används då nakensnäckan äter, antingen för att raspa loss födan från botten eller kanske från alger. Sedan sugs den loss-raspade födan mer eller mindre in i magen på nakensnäckan. I de allra flesta fall är denna rasptunga artspecifik. Vissa nakensnäckor kan vara väldigt lika varandra men ändå tillhöra olika arter, och genom att titta på rasptungan kan man utröna vilken nakensnäcks-art man har framför sig.

Tre tänder från en brun franssnigel. A och C är sidotänder, medan B är en mittentand. Rasptungan består av flera rader av dessa sido och mittentänder. Skalstrecket är 50 mikrometer långt.


Nästa sida

Sida 4 av 8

Nästa sida

Nakensnäckor

Olika

Fysiologi

Bor och äter

Livscykler

Arter

Länkar


Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  
© Vattenkikaren 2005   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson