Aquascope

Fakta

Endast ett fåtal individer utvecklas

Över 99 % av alla ägg kommer att tjäna som näring till utvecklingen av ca 30 embryo. Av dessa växer en del fortare än andra och äter upp sina "syskon" och vid kläckning återstår endast 3 - 10 individer. Innan kläckning, som sker efter ca 3 - 9 månader, går larverna igenom några skallösa stadier inne i kapseln. Snäckan kläcks som miniatyrer av vuxna snäckor och skalet är då endast ca 3 mm långt . Valthornssnäckan tillväxer hela livet, men tillväxthastigheten avtar när snäckan är äldre. Snäckan växer inte lika fort under alla delar av året. Tillväxten är lägst på sommaren då de är inaktiva och stressade p.g.a. den höga vattentemperaturen. Skillnader i tillväxthastighet ger, på samma sätt som träden får sina årsringar, upphov till tätare och glesare ringar på snäckans lock (operculum). Det har dock visat sig svårt att med hjälp av ringar avgöra en snäckas ålder då ringarna ofta är otydliga. En valthornssnäcka kan troligtvis bli 10 - 15 år gammal.

Dålig spridning av arvsanlag

Valthornssnäckan blir könsmogen vid ca 4 - 9 års ålder då snäckan är mellan 3 - 8 cm lång. Hannen är jämfört med honan mindre i storlek när den blir könsmogen. Skillnader i storlek och ålder vid könsmognad, kan vara stora även vid jämförelse av snäckor från närliggande platser. Detta beror sannolikt på den begränsade blandningen av arvsanlag mellan snäckor från olika områden. Unga valthornssnäckor, kläckta direkt vid botten, sprids över mycket mindre områden jämfört med arter som innan de utvecklas till färdig snäcka, har ett frisimmande larvstadium. Den unga valthornssnäckan sprids inte särskilt långt från födelseplatsen där föräldrarna hållit till. Längre fram i livet parar de sig på ungefär samma plats som sina förfäder och därmed blandar de inte sina arvsanlag med valthornssnäckor som "bor" längre bort.
   Valthornssnäckor inom ett och samma område har anpassat sig till lokala förhållanden och kan därmed vara genetiskt mycket olika snäckor som lever på ett annat ställe. Snäckor som rör sig utanför det område där den normalt lever, kan till exempel stöta på ett rovdjur som den inte utvecklat något försvar mot. Valthornssnäckor som inte levt i närheten av t.ex. hummer har ett tunnare skal jämfört med snäckor som lever där detta rovdjur är vanligt.
   Ett tunnare skal gör det lättare för hummern att angripa snäckan som därigenom är mer sårbar i den främmande miljön. Om valthornssnäckan inom ett visst område utrotas dröjer det innan valthornssnäckor från andra platser etablerar sig där. Valthornssnäckan är därför extra känslig för överfiske. Om valthornssnäckan utsätts för intensivt fiske och/eller rovdjursangrepp är det, för fortlevnaden av arten, bättre om valthornssnäckan blev könsmogen tidigare i livet. Under evolutionens gång har de individer som blivit könsmogna tidigare troligtvis oftare lyckats att fortplanta sig. Dessa arvsanlag har därmed spridits i större omfattning varför det blivit vanligare med valthornssnäckor som är mindre i storlek vid ålder för könsmognad.

 

Föregående sida

Sida 8 av 15

Nästa sida

Levnadssätt

Vad äter den

Fortplantning

Parasiter

Föroreningar

Fiske av
valthornssnäcka



Valthornssnäcka     Mer fakta     Andra namn
Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  
© Vattenkikaren 2000   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson