De mikroskopiska äggen ligger först
några stycken tillsammans i äggkapslar
som svävar omkring i vattnet. Äggen
kläcks efter en knapp vecka och ut kommer
larver som svävar
omkring i vattnet och äter plankton. Efter
ca 3 veckor omvandlas de för ett liv på
botten och bottenfäller på grunt vatten.
|
|
Många är sterila
Många av
snäckorna kan vara sterila på grund av att
parasitiska plattmaskar har angripit snäckornas
inälvor och de inre könsorganen. Parasiterna
förökar sig könlöst till stort antal
medan de äter av snäckorna utan att direkt
döda dem. Snäckorna är så kallade
mellanvärdar åt parasiternas larver. När en
parasiterad snäcka äts upp av en
måsfågel kommer parasitlarverna därmed in i
sin slutvärd där de vuxna parasiterna utvecklas
och parar sig. De nya larverna kommer ut på stranden
med fågelns avföring och infekterar
snäckorna i strandkanten.
Generalist
Större delen av
Östersjön är alltför utsötad
för att strandsnäckor skall kunna finnas i
livskraftiga bestånd, som förökar sig
regelbundet. Vid Sveriges västkust kan man däremot
hitta fyra arter av strandsnäckor som är vanliga
och förökar sig varje år. Tre av arterna har
inga
frilevande larver och de blir därför kvar
generation efter generation på ungefär samma
strand. Naturligt urval anpassar dessa bestånd till de
speciella förhållanden som råder i just den
miljö där de lever - de är specialister. Den
vanliga strandsnäckan sprids däremot långt
varje generation eftersom arten har larver som driver med
havsströmmarna.
Ungarna kan därför ofta hamna i en miljö som
är mycket olik den som föräldrarna växte
upp i. Förmodligen klarar de olika miljöer till
stor del genom att ha egenskaper som är generella och
som därför fungerar i de flesta sammanhang - de
är generalister. Dessutom reagerar de antagligen
på signaler i den miljö de hamnat i så att
de under uppväxten i viss mån utvecklar
egenskaper som passar där de hamnat.
Bo Johannesson
|
Sida
4 av 4
|
|
|