Uppåt stranden blir det för de marina djuren allt mindre tid till att effektivt ta upp syrgas och föda. När de inte är omgivna av stödjande vatten blir det dessutom svårare att äta uppslammade partiklar samt att simma, krypa, och gå. De stora och oregelbundna fluktuationerna på stranden gör det svårt för organismerna att förutse vilka förhållanden som kommer att råda. Det försvårar specialisering och anpassning. Torrläggningen utsätter dessa klippstrandsorganismer för många påfrestningar. Det finns gradienter ner mot djupet också. Trycket ökar snabbt så att det redan vid 10 m djup är dubbelt så stort som vid vattenytan. De flesta organismer innehåller dock inte några gasfyllda hålrum, som kan tryckas ihop. Därför påverkas de mycket lite av tryckgradienten. De fiskar som har simblåsa kan oftast hålla dess volym oförändrad genom att fylla på mer gas i simblåsan när de simmar neråt, och genom att släppa ut gas när de simmar uppåt. Sida 19 av 52
Klippstränder är fantastiska!
Zonering och fläckvis förekomst
Djur som sitter fast
Modulbygge
Variation och förändring
Vattenstånds- växlingar
Vågexponering
Både klippor och stenar
Sött och salt vatten
Geografi, klimat och historia
Organismernas livscykler
Organismernas påverkan på varandra
Energi och materialflöden

---

Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  

---

© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson