VattenkikarenFakta
Klippstrandsekologi

Konkurrens

Om flera organismer försöker utnyttja en resurs som inte räcker till alla blir det konkurrens. Konkurrens kan ske mellan individer av samma art och mellan individer av olika arter.
    Snäckor som betar på klippor kan t.ex. börja konkurrera om födan när de blivit så många att födoorganismerna inte hinner föröka sig tillräcklig fort för att ersätta de som blivit uppätna. Då kan en del av snäckorna sluta att växa, eller till och med minska i vikt och dö. Om det är två arter som utnyttjar samma föda, t.ex. vanlig strandsnäcka och vivipar strandsnäcka, kan konkurrens vara en möjlig förklaring till varför den ena arten är vanligare än den andra på vissa platser. Den ena arten kan nämligen vara effektivare på att utnyttja födoresursen än den andra, eller så kan den ena arten hindra den andra från att utnyttja födan på något sätt.
    På klippstränder kan det lätt uppstå konkurrens om utrymmet eftersom det är många som vill utnyttja underlaget för att fästa sig på det, eller för att söka föda på det. Många alger behöver kunna sitta fast samtidigt som de måste ha tillgång till ljus.
Halichondria konkurrerar med rödalg 7 kB Furcellaria konkurrerar med grönslick 7 kB
I den vänstra bilden är det brödsvamp som dominerar på botten. Endast några få äldre rödalger får plats. Nya organismer har antagligen svårt att etablera sig här. I bilden till höger håller snabbväxande trådformiga alger på att växa över kräkel. Då är risken stor att rödalgen får alltför lite ljus.

Föregående sida Sida 42 av 52 Nästa sida
Klippstränder är fantastiska!
Zonering och
fläckvis förekomst
Djur som
sitter fast
Modulbygge
Variation och förändring
Vattenstånds-
växlingar
Vågexponering
Både klippor och stenar
Sött och salt vatten
Geografi, klimat och historia
Organismernas livscykler
Organismernas påverkan på varandra
Energi och materialflöden

Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  

© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson