|
De
är härliga
|
|
Suspensionsätare
dominerar bland de större djuren på
vågexponerade stränder, depositionsätare
är vanligare på mer skyddade stränder. Det
är dock sällan som enskilda djur är helt
specialiserade - ofta kan de skaffa föda på mer
än ett sätt.
Näringsvävar
Eftersom stora växter
ofta inte kan leva på sandstränder så
är det de små mikroskopiska algerna som
producerar det mesta nya organiska materialet. Mycket av det
organiska material som organismerna på
sandstränder behöver som föda kommer
också uppifrån land eller utifrån
havet.
Levande organismer som kommer till
sandstränder och blir uppätna är t.ex.
insekter, fiskar
och plankton, men ofta kommer födan i form av mer eller
mindre nerbrutna döda djur eller växter. Då
kan olika invånare på sandstranden tillägna
sig dem i form av löst organiskt material, små
svävande partiklar i vattnet eller ilandflutna kadaver
och växter som förlorat fästet.
Kadavren kan t.ex. bestå av maneter,
snäckor, musslor och fiskar. Växterna kan t.ex.
vara natar,
bandtång
eller tång. Det partikulära materialet kommer
från levande eller döda planktonorganismer,
oätna lämningar när djur ätit samt
avföring. Det lösta materialet kommer från
urin, slem och organiska ämnen som ibland kan
läcka från planktonorganismer i stora
mängder. Vissa av dessa födokällor kan vara
mycket tillfälliga och osäkra som t.ex. kadaver
och ilandflutna växter. Mer utspritt och nästan
alltid tillgängligt - åtminstone i små
mängder - är partikulärt och löst
material.
Du kan se en förenklad bild
av hur energi och material flödar mellan olika
organismer på en sandstrand. Pilarna visar de
viktigaste flödena. Naturligtvis finns det flöden
mellan alla ovaler. Ovalerna innehåller dessutom egna
näringsvävar. Nytt organiskt material skapas
nästan bara av mikroskopiska alger. Därför
blir import från land och andra delar av havet
viktiga.
|
|
Sida
10 av 15
|
|
|
