Vattenkikaren

Fakta


Sandstrand

De är härliga

Mycket mat

Myllret av liv lockar till sig många djur. Stora fiskar, som t.ex. torsk, öring och rödspotta, kommer in från djupen och vadarfåglar som kommer flyttande stannar för att fylla på flygbränsle. Fåglarna är mest aktiva i gryning och skymning medan fiskarna, krabborna och många andra av sandstrandens rörliga bottendjur är mest aktiva på natten.
    Under hösten vandrar nästan hela det levande skafferiet ut till djupare bottnar. Stormiga höstar och stränga vintrar är det många organismer som dör, även på många andra ställen än på sandstränder. Därför brukar tångvallarnas storlek och mångfalden i deras innehåll vara allra störst på hösten.

Is

Vinterns isar är farliga eftersom de kan skrapa strandlinjen och botten så att invånarna tar skada. Isen kan också hindra syrgastillförseln från luften och vattenutbytet med djupen. Då dör många av syrebrist. Men det finns faktiskt mikroskopiskt små organismer, framför allt kiselalger, som kan leva i de många små hålrummen i havsisen eller på dess undersida. Dessa små växter kan försörja en del smådjur under vintern.

Orsaker till variation i antal och mångfald

Både vad som händer ute i havet med larverna och vad som händer med de vuxna individerna på stranden kan alltså påverka antal och fördelning av individer och arter på sandstränder. Varför det finns olika arter på olika sandstränder, varför de trivs på olika delar av stranden och varför antalet individer varierar, vet vi dock oftast alltför lite om.

Föregående sida

Sida 14 av 15

Nästa sida

Vågor, botten och uppbyggnad

Sanddrift och erosion

Sandbottnar som livsmiljöer

Konsten att gräva

Sandstrands-
organismer

Näringsvävar

Föränderlighet

Svenskt sandstrandsliv


Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  
© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson