 |  |
| |
 Utbredning i haven runt Sverige | Största längd: ca 1,1 cm. Jämför storleken med ett hårstrå. Utseende: Hoppkräftor är i många fall halvt eller helt genomskinliga med en färgton i gult till rött. Vissa arter är dock svagt bruna eller tydligt blågröna. De flesta hoppkräftor rör sig med karaktäristiska ”hopp” genom vattnet. I förstoring kan man se att det mitt på ovansidan av den främre delen av huvudet ofta finns ett välutvecklat naupliusöga. Hoppkräftornas främre del är uppbygd av 6 förhållandevis stora ringformiga delar (segment), medan bakkroppen består av 5 smalare segment. Det sista bakkroppssegmentet bär två tydliga utskott. Ibland kan segment ha vuxit ihop och då kan det vara svårt att se gränserna mellan dem. Det är bara på den främre delen av kroppen som det finns ben. Första paret antenner är långa. Djup: Från vattenytan till minst 4 000 m djup. Livsmiljö: De fria vattenmassorna, men vissa arter trivs nära eller på botten. Övrigt: Hoppkräftor lever av de flesta typer av plankton: från små encelliga organismer till andra hoppkräftor. Många hoppkräftor utgör viktig föda åt fisk. Utvecklingen till vuxna individer omfattar 11 skalömsningar, vilket sker på liknande sätt som hos strandkrabba. För varje skalömsning blir hoppkräftan större och får fler och längre utskott. Varje år brukar flera generationer hinna utvecklas. Många hoppkräftor tillbringar vintern på djupt vatten. På sommaren vandrar, åtminstone flera av de större arterna, så att de är djupast på dagen och grundast kring gryning och skymning. Många arter av hoppkräftor är parasiter och har då ofta ett synnerligen annorlunda utseende. Hoppkräftor finns i jordens alla hav och i sötvatten. Systematik: Hoppkräftor ingår i gruppen kräftdjur, som ingår i gruppen leddjur. I bilden ovan syns en art som tillhör släktet Calanus. |