 | |
Äter både trä och planktonTrä innehåller cellulosa, som består av många hopkopplade sockermolekyler. Med hjälp av bakterier kan skeppsmaskarna spjälka cellulosan så att de kan utnyttja den som föda. Men det är svårt att leva av enbart socker. Skeppsmaskarna filtrerar därför även plankton ur vattnet. Genom inandningsröret, som de sticker ut genom ett litet hål i träet, kan de suga in vatten som innehåller syrgas och plankton. De äter plankton på ett sätt som liknar blåmusslans.
Skeppsmaskar kan dra in andningsrören och stänga till om sig med sina två paletter. Instängda på det här sättet kan de överleva en tid, även om det trä som de befinner sig i hamnar i luften eller i sötvatten.
Befruktning sker i havet eller i utandningsröretHos vissa skeppsmaskar släpper både hanar och honor ut sina spermier respektive ägg i havet, för att låta befruktningen ske där. Då liknar deras livscykel blåmusslans. Hos andra arter av skeppsmaskar släpper hanarna ut sina spermier i havet, medan honorna behåller äggen i den kanal som leder till utandningsröret. För att befruktning då skall kunna ske måste honan suga in spermier genom inströmningsöppningen. Denna livscykel liknar ostronets. Skeppsmaskarna liknar ostron också genom att de växlar kön.
När larverna är mogna försöker de sätta sig på en skuggig plats. Om underlaget består av trä stannar de och omvandlas till små maskar, som borrar sig in i träet. Den ände där andningsrören sitter hålls på plats av paletterna och brukar inte flyttas under musslans liv. När musslorna växer borrar de in den andra änden allt längre in i träet.
Skeppsmaskar finns spridda i alla hav, men tack vare att de inte kan leva i utsötat vatten kan man hitta välbevarade skeppsvrak i Östersjön - även när de legat på havets botten i flera hundra år. | Sida 2 av 3 |  |
|
