Utbredning i haven runt Sverige
| Största längd: 7 cm.
Utseende: Skalet har gråvit-gulvit färg,
med grönbrun insida och en fotsula som är
gråaktig.
Djup: 0-1 m.
Livsmiljö: Stor skålsnäcka är
allmän i bränningszonen på klippor och stora
stenar. Den sitter med skalet lyft några mm över
underlaget så att vattnet kan spola över
gälarna. Om den oroas, suger den sig hårt fast
och kan knappast rubbas. Den sitter stilla om dagarna men
företar nattetid meterlånga utflykter för
att söka föda, varefter den återvänder
till utgångspunkten. Stor skålsnäcka
är egentligen ett tidvattensdjur, som kryper omkring
och med sin rivtunga raspar åt sig mikroskopiska alger
på klippornas yta men som efter varje utflykt
återvänder till sitt stamtillhåll, där
dess skal passar så precis in i klippan, att den kan
suga sig fast så att man måste krossa skalet
för att få lös den.
Övrigt: Stor skålsnäcka kan bli 15
år gammal men det ovanligt att man hittar levnade
exemplar i Sverige nu, men man kan hitta skal som finns kvar
sedan den var vanlig för mer än 40 år sedan.
Samma individ är först hane och sedan hona. Honan
släpper ifrån sig larver, som efter ca tre veckor
slår sig ner på en ny strand.
Systematik: Stor skålsnäcka ingår i
gruppen snäckor, som ingår i gruppen
blötdjur. |
