|
|
|
Rör med ögon
De två
andningsrören är sammanvuxna och kan hos
större individer inte dras in mellan skalhalvorna.
Andningsrören kan sträckas ut till dubbla
skallängden och når upp strax ovanför
bottenytan. Födan är plankton, som sugs in med
andningsvattnet.
Om man vadar på en grund sandbotten, kan
man se andningsrörens mynningar som dubbla hål i
botten, omgivna av en krans av ljuskänsliga tentakler.
Om en skugga faller på dem drar musslan genast in
andningsrören och hålet försvinner med ett
sprut.
Mynningar från den vanliga
sandmusslans andningsrör.
Inströmningsöppningen är till höger,
utströmningsöppningen till vänster.
Några losslitna blad av ålgräs syns
också i bilden.
Invandrare
Vanlig sandmussla,
ursprungligen en nordamerikansk art, är nu mycket
vanlig på sandbottnar längs Västeuropas
kuster. Det är en sentida invandrare till Östersjön,
och under 1900-talet har den flyttat fram sina positioner
norrut. I början av 1900-talet fanns den vid svenska
väst- och sydkusten, men nu blir den allt vanligare upp
mot Stockholms skärgård. På finska sidan
har man hittat den upp till mellersta Bottenhavet.
Människomat i USA
I USA och Kanada
fångar man flera tusen ton per år av vanlig
sandmussla, men i Europa är den mindre populär.
Vid fisket används en skrapa som gräver upp
musslorna från botten.
|
|
Sida
2 av 2
|
|
|
