VattenkikarenFakta
Liten Sepia

Listig fiskare

Bläckfiskar äter simkrabbor, räkor och fisk. Krabbor angrips alltid bakifrån, och bläckfisken simmar lugnt mot bytet med armarna samlade om tentaklerna. När krabban är inom räckhåll slungas tentaklerna otroligt snabbt mot den, och den dras tillbaka till armarna som suger fast den. Bytet förs till munnen och bläckfisken biter med sina papegojnäbbsliknande käkar. Från bläckfiskens salivkörtlar utsöndras ett bedövande gift som går in genom såret från bettet. Om krabban lyckas nypa bläckfisken i armarna, släpps krabban omedelbart och undkommer.
  Bläckfisken kan också simma över sanden och spruta en vattenstråle mot den. Om en räka flyr upp, sträcker bläckfisken blixtsnabbt ut sina tentakler och fattar tag i räkan. Bläckfisken kan också ligga halvt nedgrävd i sand och lura på bytet. Ögonens placering ger nästan 360° synvinkel.
  Även närgångna sportdykare har blivit illa bitna av en sepia-bläckfisk.

Jetdrift

På bläckfiskens undersida finns mantelhålan, som bl.a. innehåller gälarna. I hålans öppning sitter ett trattliknande kort rör. Vid normal andning släpps vattnet ut genom hela mantelhålans öppning. Det kan också pressas ut genom röret med hjälp av kraftiga muskelsammandragningar i mantelhålans vägg. Den resulterande kraftiga vattenstrålen använder bläckfisken för att förflytta sig snabbt, med jetdrift. Genom att rikta röret kan den styra rörelseriktningen. Denna förflyttning används vid jakt eller då bläckfisken störs. Normalt förflyttar den sig simmande med fenor och armar.


Föregående sidaSida 3 av 4Nästa sida
Driver söderifrån
Skelett
Reglerar flytkraften

Tio armar
Listig fiskare
Jet-drift
Bläck
Färgväxling
Användbart djur
Fiske

Sepia-skelett     Mer fakta     Andra namn

Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete

© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson