|
Utbredning i haven runt Sverige
|
Största längd: 7 cm.
Utseende: Skalet har gråvit-gulvit färg,
med grönbrun insida och en fotsula som är
gråaktig.
Djup: 0-1 m.
Livsmiljö: Stor skålsnäcka är
allmän i bränningszonen på klippor och stora
stenar. Den sitter med skalet lyft några mm över
underlaget så att vattnet kan spola över
gälarna. Om den oroas, suger den sig hårt fast
och kan knappast rubbas. Den sitter stilla om dagarna men
företar nattetid meterlånga utflykter för
att söka föda, varefter den återvänder
till utgångspunkten. Stor skålsnäcka
är egentligen ett tidvattensdjur,
som kryper omkring och med sin rivtunga raspar åt sig
mikroskopiska alger på klippornas yta men som efter
varje utflykt återvänder till sitt
stamtillhåll, där dess skal passar så
precis in i klippan, att den kan suga sig fast så att
man måste krossa skalet för att få lös
den.
Övrigt: Stor skålsnäcka kan bli 15
år gammal men det ovanligt att man hittar levnade
exemplar i Sverige nu, men man kan hitta skal som finns kvar
sedan den var vanlig för mer än 40 år sedan.
Samma individ är först hane och sedan hona. Honan
släpper ifrån sig larver som efter ca tre veckor
slår sig ner på en ny strand.
Systematik: Stor skålsnäcka ingår i
gruppen snäckor, som ingår i gruppen
blötdjur.
|
