|
|
Extensiv odling
Extensiv odling
innebär att man fångar in larver från vilda
ostron. Det kräver god tillgång på
naturliga larver.
I södra Europa satte man på 200-talet
f. Kr. ut risknippen och de insamlade ynglen placerades i
saltvattensdammar med god tillgång på friskt
vatten och mat. Denna teknik används än idag, men
yngelsamlarna kalkas numera.
I Norge finns förutsättningar
för en särskild teknik. Där finns pollar -
små, grunda och nästan helt avstängda
havsvikar. De blir anmärkningsvärt varma under
sommarhalvåret. I början på april
hänger man ut avelsostron i burar på 2-3 m djup,
där vattnet är varmast. I juni-juli samlar man in
larver på risknippen på samma djup. På
detta sätt har man odlat ostron i Norge sedan 1880.
I Sverige har man i mer än 100 år
försökt sätta ut yngel, som man köpt
från andra länder. Den mest framgångsrika
odlingen bedrevs 1934-39 i Stigfjorden mellan Orust och
Tjörn, men andra världskriget och kalla vintrar
satte stopp för verksamheten.
Intensiv odling
Vid intensiv odling
låter man vilda ostron föröka sig i
landbaserade anläggningar. Larverna odlas under
förhållanden som ger god tillväxt och
överlevnad, och erbjuds ett lämpligt underlag
när det frisimmande stadiet upphör. Efter
några månader sätts de ut i havet och kan
nå kommersiell storlek, 7 cm, på 3 år.
På Tjärnö marinbiologiska laboratorium
pågår ett projekt att försöka odla
ostron intensivt, men forskarna behöver veta mer om vad
som styr överlevnaden hos frisimmande larver och yngel.
Det verkar som om sammansättning av fleromättade
fettsyror är avgörande.
|
Sida
5 av 5
|
|
|