VattenkikarenFakta
Klippstrandsekologi
Operkulum Littorina saxatilis 6 kB
Vivipar strandsnäcka kan stänga till skalmynningen med ett hornartat lock som kallas operculum.

Många organismer som inte har något skal eller annat skyddande hölje utsöndrar åtminstone slem.
Det ger ett förhållandevis dåligt skydd mot uttorkning, men det utnyttjas ändå av vissa hydroider och havsanemoner, t.ex. havsros. Slemmet är inte tillräckligt effektivt för att dessa djur skall kunna sitta på nakna klippor där de är direkt utsatta för vind och sol.
    Alger behöver sitta så att de träffas av solljus, men ändå saknar många av dem effektiva skydd mot uttorkning. Trots att deras vävnader förlorar mycket vatten har många en fantastisk förmåga att återhämta sig. Blåstång kan t.ex. återhämta sig efter att ha förlorat upp till 70% av sitt vatten.

Skydd mot kyla och överhettning

Både kyla och värme kan skada eller döda klippstrandsorganismer, men de flesta mekanismer för att kontrollera värmebalansen tycks vara anpassningar för att undvika alltför höga temperaturer. Detta kan åstadkommas på två sätt:
(1) Genom att minska tillförseln av värme från omgivningen och
(2) genom att öka avgivningen av värme från kroppen.
    Ett sätt att minska värmeupptaget från omgivningen är att ha en liten kroppsyta. Den form som har minst yta i förhållande till volymen är klotetformen. Ytans storlek i förhållande till volymen minskar också med ökad kroppsstorlek. Dessutom har färgen betydelse. Vitt är den färg som absorberar minst värme. Stora, runda och vita organismer värms därför upp långsammast. Eftersom solstekta klippor kan bli mycket varma gäller det också att ha så liten yta i kontakt med underlaget som möjligt.
Föregående sida Sida 26 av 52 Nästa sida
Klippstränder är fantastiska!
Zonering och
fläckvis förekomst
Djur som
sitter fast
Modulbygge
Variation och förändring
Vattenstånds-
växlingar
Vågexponering
Både klippor
och stenar
Sött och salt vatten
Geografi, klimat och historia
Organismernas livscykler
Organismernas påverkan på varandra
Energi och materialflöden

Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  

© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson