 | | I de utsötade områdena saknas många iögonfallande och välkända marina organismer. Det gäller t.ex. de större brunalgerna och många förkalkade rödalger samt t.ex. hummer, krabbtaska, vanlig sjöstjärna och tångborre. Ofta är det så att hela organismgrupper blir ovanligare när salthalten minskar. Rödalger och tagghudingar är exempel på grupper som har förhållandevis få representanter i utsötat vatten. Bättre klarar sig istället grönalger och blötdjur. Där salthalten blir mer stabilt låg hittar du allt fler av de organismer, t.ex. mossor och insekter, som du är van vid att se i sjöar och åar.
Geografi, klimat och historia
 Det råder ofta olika förhållanden på olika geografiska platser och deras historia är ibland mycket olika. Dessa olikheter kan ha stor betydelse för vilka organismer som finns på olika klippstränder. Bland annat ändras klimatet både från väst till öst och från norr till söder. Det ger t.ex. olika ljus-, nederbörds-, temperatur- och isförhållanden. Näringstillgång och årstidsväxlingarna är också olika. Exempel på geografiska skillnader i väst-östlig riktning är också att den norska västkusten har direkt kontakt med Atlantens djupa och vidsträckta oceaniska områden, medan Östersjön är instängd med litet och sporadiskt utbyte med Atlanten. Detta påverkar vattnets kvalité och hur lätt organismer kan sprida sig till områdena, samt hur lätt de har att etablera sig där.
En annan skillnad mellan väst och öst är att under de senaste ca 15 000 åren har livsmiljön i Östersjön varierat mer än vid norska och svenska västkusten. Under perioden har Östersjön t.ex. tidvis haft en öppen förbindelse med Atlanten och tidvis varit en instängd sjö. | Sida 37 av 52 |  |
|
