Stor skålsnäcka är en mycket effektiv betare, som har blivit ovanlig längs Sveriges kuster. Där den finns i stor mängd har större alger mycket svårt att etablera sig. Endast på skålsnäckans skal har en blåstång klarat sig!
På skyddade klippstränder kan det vara så att en mindre del algdetritus förs iväg till andra platser. Rovdjuren har då ofta en större mångfald av bytesdjur att angripa eftersom de även har tillgång till nedbrytarna. Dessutom brukar det finnas fler betare som angriper levande alger här, vilket sammantaget gör att betydligt mer av de alger som produceras på de vågskyddade stränderna också utnyttjas där. | Generellt sett verkar det vara så att på skyddade stränder samlas detritus medan det förs bort av vågor och strömmar på exponerade stränder. Det är dock tydligt att alla klippstränder är öppna system. De perioder då vatten inte strömmar förbi är få och korta - även på vågskyddade klippständer. Strömmarna transporterar detritus, sediment, föda och larver. Många större djur kommer och går dessutom för egen maskin. På grund av den stora mängden smådjur som kan finnas i täta algbestånd lockas många fiskar till dem för att äta.
Ejdrar rör sig över mycket vidsträckta områden och de äter bl.a. små kräftdjur och blåmusslor på klippstränder.
|
