|
|
Musselodlingars
miljöfrågor
Musselodlingar bygger på så få ingrepp
som möjligt i miljön och dras inte med samma stora
miljöproblem som de intensiva fiskodlingarna.
Många tycker att blåmusselodlingar är fula
och ett faktum är ju att delar av havet blir
avspärrade för båttrafik.
Blåmusslor äter små partiklar
som finns suspenderade i vattenmassan. Detta bidrar till en
viss utarmning av växtplankton i vattnet som passerar
en odling. Under odlingen koncentreras dock organiskt och
oorganiskt material som passerat genom musslornas magar och
kommer ut som avföring. När bakterier under
odlingen bryter ned materialet åtgår mycket
syrgas och risk finns för att syrgasen i bottenvattnet
tar slut. Då kan produktion av den giftiga gasen
svavelväte ske. Syrgasfria bottnar med
svavelväteproduktion finns också naturligt i
havet.
Blåmusselodlingen verkar främst
påverka botten rakt under och i anslutning till
odlingen. I takt med att mängden avfall växer
förändras miljön och
organismsammansättningen under odlingen. Djuren som
levde i botten från början ersätts av
små djur som lever i bottens ytlager och inte
påverkas av sämre förhållanden
längre ner i botten. Det har dock konstaterats att
bottnen återhämtar sig mycket snabbt efter att
odlingen upphört eller flyttat från platsen. Det
stora nedfallet av material och levande/döda musslor
under odlingen har också en positiv effekt som att det
lockar till sig mycket krabbor och fisk, främst
plattfisk. En blåmusselodling innebär en stor
koncentration av liv till en liten vattenvolym.
I dag studeras hur blåmusselodlingar
skulle kunna användas för att ge positiva effekter
på vattenmiljön. Man menar att musslorna genom
att äta plankton binder upp mycket
näringsämnen, som sedan plockas ur havet när
musslorna skördas. Detta har blivit intressant då
många av våra kustvatten göds av för
mycket näringsämnen. Musslorna skulle enligt denna
modell kunna användas som ett steg i reningen av
våra kustvatten.
|