|
Utbredning i haven runt Sverige
|
Största längd: Blåstång kan
bli något mer än 1 m hög.
Utseende: I sin typiska form har blåstång
flytblåsor som sitter i par. De bladlika
bålflikarna har oftast en tydlig mittnerv som
når ända ut mot skottspetsarna. När
könsorganen
finns sitter de i ofta gulaktiga ändar på
bålflikarna. Dessa delar av bålflikarna kallas
receptakler och
är knottriga, uppsvällda, och ofta kluvna.
Färgen på blåstång varierar
från gulgrön till mörkbrun.
Blåstång utan flytblåsor kan likna
spiraltång
och ishavstång.
Djup: På Västkusten kan arten dominera
i
bälten från vattenytan till ca 1,5 m djup. I
Östersjön
kan blåstångsbältena nå drygt 10 m
djup.
Livsmiljö: Lever på klippor
och stenar från vågexponerade
havsmiljöer in i skyddade flodmynningar.
Övrigt: I bilden syns också trubbiga
strandsnäckor och grov
rödsläke.
Systematik: Blåstång ingår i
gruppen brunalger.
|
