|
Stränder som
består av grov sand med låg organisk halt, och
som utsätts för otyglade vågor, är
väl dränerade och syresatta. Här kan djur
leva långt ner i botten. Stränder som är mer
skyddade för vågor, och som består av
finare sand med mer organiskt material, uppvisar kraftiga
kemiska förändringar om man rör sig ner i
botten. De flesta flercelliga organismerna klarar här
bara att leva i det grunda syresatta lagret nära
bottenytan. (Mer
om syrgasbrist.)
Storleken och formen på partiklarna i
sedimenten är också betydelsefulla eftersom de
ofta avgör storleken på utrymmena mellan
partiklarna. Dessa utrymmen utgör det livsrum där
många av de mikroskopiska organismerna lever.
Partiklarnas storlek påverkar också
vattenhalten, hur fort vatten kan strömma genom
sedimentet och fördelningen av löst syrgas.
Vattenhalten är betydelsefull eftersom den avgör
hur lätt djuren kan gräva i botten,
tillgången på syrgas samt bottens
förmåga att skydda mot uttorkning och extrema
temperaturer.
Sandstränder är svåra att leva
i
Det finns många
anledningar till att sandstränder är
påfrestande miljöer att leva i. Vattenståndsväxlingarna
orsakar kraftiga växlingar i uttorkning och temperatur,
speciellt på de högre nivåerna av stranden.
Andra svårigheter är de växlingar i
salthalt
som regn, översvämningar och torka orsakar, samt
den förflyttning av hela livsmiljön som stormar
kan orsaka.
Variation på olika nivåer utan
skarpa gränser
Det är viktigt att
komma ihåg att alla dessa miljöfaktorer i naturen
ofta förekommer som gradvisa övergångar
mellan de olika ytterligheterna, och att
övergångarna kan ske över både
små och stora avstånd.
|
|
Sida
5 av 15
|
|
|
