Tång
På stenar ute i
vattnet kan det sitta alger om sanden inte alltför ofta
täcker över eller skaver bort dem. Där
sedimenten är tillräckligt skyddade för
vågor är mjukbottnar
sällan vegetationslösa. Där kan växter
fästa sig i botten utan att spolas bort.
Allt fler strömspolade eller
vågexponerade sandstränder, som tidigare var
vegetationslösa, har på senare år
börjat täckas
mer och mer av lösdrivande trådformiga
grönalger. Möjligen är orsaken ökade
utsläpp av näringsämnen från
hushåll, jordbruk, skogsbruk och motorfordon.
Guldbruna fläckar av encelliga
alger
Sandsträndernas flora
nedanför strandlinjen består annars av mycket
små encelliga
alger. När det finns vågor som ofta
flyttar sanden brukar det bara vara de som klarar sig.
Ibland blir de så många att man på sanden
kan se dem som gulgrå till mörkbruna
fläckar. Många av dessa små producenter
tillhör gruppen kiselalger, vilka också är
en viktig grupp i det plankton som även svävar
över sandbottnar.
Kiselalger
kan krypa omkring på och mellan sandkornen - de
är så små att fler än hundra kan
få plats på ett sandkorn. Ofta följer deras
vandringar ljusets variation så att de är nere
mellan sandkornen på nätterna och uppe på
sandytan om dagarna.
Övriga
”växter”
Andra grupper som man kan
räkna till sandsträndernas flora (vissa kan ibland
utnyttja solljus för att tillverka sin föda)
inkluderar flagellater och sådana nedbrytare som
bakterier och svampar. Det är praktiskt att dela in
organismerna i växter och djur, men naturen är
egentligen mer komplicerad än så.
|
|
Sida
8 av 15
|
|
|
