|
|
När marknadens krav styr
I Frankrike pågick under tidigt 80-tal
ett intensivt fiske efter valthornssnäcka i ett område som ligger
i södra delen av engelska kanalen. Här tillämpade man ett
minimimått på 35 mm trots att snäckorna blir könsmogna
först vid ca 55 mm. Detta var förödande för fisket då
köttets medelvikt sjönk från ca 30 g år 1974 till
ca 10 g år 1983. Lönsamheten försämrades då man
inte får lika bra betalt för små snäckor som för
stora. Det franska fisket har dock fortsatt i stor skala och man har hittat
nya platser att fiska på.
Trots att valthornssnäcka har minskat i antal i södra
och centrala Nordsjön är bestånden tillräckligt stora
för att bedriva ett lönsamt fiske. I flera länder, t ex England
och Irland, har man nyligen utökat fisket efter valthornssnäcka.
Den ökade efterfrågan i fjärran östern kan leda till
ett för hårt fiske efter snäckorna. I många länder
har man bestämt en minimigräns efter att ha avvägt marknadens
krav med biologiska råd.
Ett tecken på ett för hårt fiske efter
valthornssnäcka är att medelstorleken
minskar.
Kunskap och regler är nödvändigt för ett hållbart
fiske
Utan relevanta regleringar kommer troligtvis
överfiske ske, vilket på längre sikt leder till kollaps
av det lokala fisket. Då kunskapen om valthornssnäckans biologi
i Sverige fortfarande är relativt låg är det nödvändigt
att vi vidtar försiktighetsåtgärder. Eftersom det ännu
inte finns några som livnär sig på valthornsfisket i
Sverige har vi en ypperlig chans att sätta regler som möjliggör
ett livfullt bestånd även i framtiden. Eftersom arten uppvisar
stor geografisk variation till och med inom ett och samma havsområde
är det viktigt att vi i Sverige noggrant undersöker snäckans
biologi och storleken av bestånden i alla de områden vi avser
att fiska valthornssnäcka.
Det är vi människor som avgör om vi vill
ha ett välmående bestånd av valthornssnäckor i våra
hav. Med god kunskap och lite sunt förnuft borde detta inte vara
något problem, men tidigare erfarenheter talar för sig själv…
Sidorna om valthornssnäckan har sammanställts som ett 10-p.-examensarbete
i marin ekologi vid Göteborgs universitet.
Helene Ek
|
|
Sida 15
av 15
|
|
|
