|
|
Föroreningar och fiske orsakar skada
I flera kustområden i södra
och centrala Nordsjön har man upptäckt att bestånden av
valthornssnäcka minskat. Problemen i dessa områden sammanfaller
uteslutande med intensiva mänskliga aktiviteter som orsakar förorening
eller fysisk skada. I Wadden havet utanför Hollands kust, var valthornssnäckan
förr vanligt förekommande, men där påträffas
de inte längre. I detta område hittar man numera rikliga mängder
tomma skal vilket indikerar att där tidigare funnits levande valthornssnäckor.
Fiskare har varit tvungna att söka sig från kustområdena
till centrala Nordsjön, där det fortfarande finns gott om valthornssnäckor.
Föroreningar, överfiske och skador orsakade av
fiske ligger troligtvis bakom minskningen av beståndet. Genom trålfisket
kan valthornssnäckan orsakas skada dels genom att havsbotten och
äggsamlingar rörs upp, dels genom att redskapen kan förstöra
snäckans skal och mjukdelar. Fisket kan även leda till att de
själva eller deras föda utfiskas.
Valthornssnäckan påverkas även negativt av
giftiga föroreningar. Valthornssnäckan har i kustområden
visat sig lagra tungmetaller som PCB (polyklorerade bifenyler) vilka belastar
kroppen med hittills okänd inverkan. Mängden föroreningar
i valthornssnäcka reflekterar ofta hur förorenad havsbotten
är. I Skottland har man använt sig av detta samband för
att få ett mått på PCB-halten. Valthornssnäckan
är lämpliga att använda som måttstock på hur
förorenad havsbotten är eftersom de är vanliga och dessutom
inte rör sig över så stora områden.
|
|
Sida 10
av 15
|
|
|
