|
|
Intresset för valthornssnäckan
ökar
Valthornssnäckan är en av de största
och vanligaste snäckorna i Nord-Atlanten. I flera länder pågår
idag ett fiske efter valthornssnäcka, som många anser vara en
delikatess. I Sverige utgör valthornssnäckan en hittills outnyttjad
resurs, men intresset för att fiska arten har ökat. På Tjärnö
marinbiologiska laboratorium pågår sedan 1995 "Projekt valthornssnäcka"
som syftar till att klarlägga valthornssnäckans biologi samt att
bedöma hur vanlig den är i våra svenska vatten. Denna forskning
är mycket viktig för att ett framtida fiske i Sverige ska kunna
bedrivas på ett långsiktigt och kontrollerat sätt. Vid
ett för hårt fiske minskar valthornssnäckan i medelstorlek
och när det inte finns tillräckligt många könsmogna
individer kvar, går bestånden en dyster framtid till mötes.
På flera håll i världen, däribland flera Östasiatiska
länder, har snäckorna minskat betydligt i antal eller rent av
utrotats. För att vi i Sverige inte ska göra samma misstag är
det viktigt att vi inför regler som garanterar snäckans, och ett
eventuellt fiskes, fortlevnad.
Början till ett nytt fiske utmed svenska
västkusten?
I dagsläget sker inget fiske efter
valthornssnäcka i Sverige. Valthornssnäckan är vanlig som
bifångst i burar avsedda för hummer, havskräfta och krabba,
men fångas även i bottengarn och vid bottentrålning. I
flera länder, t.ex. Japan, Ryssland, Frankrike, Kanada och Storbritannien,
pågår idag ett fiske efter valthornssnäcka och i Sverige
har man nu fått upp ögonen för denna art. Marknaden finns
främst i Japan och Korea, som är stora konsumenter av valthornssnäckan.
För att studera utfallet av ett fiske efter valthornssnäcka i
Sverige pågick, under åren 1995-1996, ett kontrollerat provfiske.
|
|
Sida 12
av 15
|
|
|
