|
|
Vad äter
valthornssnäckan?
Valthornssnäckans
huvudsakliga föda utgörs av musslor,
havsborstmaskar och kräftdjur men de äter
även döda djur. Valthornssnäckan är
ibland ett bekymmer för fiskare då de angriper
fiskar som fångats i nät. De gör hål i
fiskskinnet med hjälp av sin rivtunga och för
sedan in sin långa snabel och äter av
muskelvävnaden. Valthornssnäckan kan dock inte
angripa fisk som inte är döende eller hindrade
från att fly.
Valthornssnäckan luktar sig till födan
Valthornssnäckan är mycket
känslig för lukter som bärs med vattenströmmar. Genom
svepande rörelser med sifonen kan de lukta sig till föda uppströms.
Luktförnimmelsen (kemoreceptionen) sker i osfradiet, ett organ som
är placerat i mantelhålan mellan sifonbasen och gälarna.
Det vatten som flödar in i mantelhålan mot gälarna passerar
därför alltid sinnesorganet. När valthornssnäckan
fått vittring på ett byte rör den sig relativt rakt mot
födan i en hastighet på upp till ca 13 cm per minut. Valthornssnäckan
har förmåga att urskilja lukter från olika organismer
och kan avgöra om den härrör från ett rovdjur eller
ett byte. När valthornssnäckan kommer fram till ett byte lyfter
den främre delen av foten och smakar på bytet både med
tentaklerna och snabeln. Om valthornssnäckan känner en stark
lukt i vattnet kan den ibland föra ut snabeln, men detta sker sällan
innan snäckan har kommit i kontakt med bytet.
Genom svepande rörelser med sifonen kan valthornssnäckan
lukta sig till föda.
|
|
Sida
3 av 15
|
|
|
