 |
|
I
de utsötade områdena saknas många iögonfallande och
välkända marina organismer. Det gäller t.ex. de större
brunalgerna och många förkalkade rödalger samt t.ex. hummer,
krabbtaska,
vanlig
sjöstjärna och tångborre.
Ofta är det så att hela organismgrupper blir ovanligare när
salthalten minskar. Rödalger och tagghudingar är exempel på
grupper som har förhållandevis få representanter i utsötat
vatten. Bättre klarar sig istället grönalger och blötdjur.
Där salthalten blir mer stabilt låg hittar du allt fler av de
organismer, t.ex. mossor och insekter, som du är van vid att se i sjöar
och åar.
Geografi, klimat och historia
 Det
råder ofta olika förhållanden på olika
geografiska platser och deras historia är ibland mycket olika.
Dessa olikheter kan ha stor betydelse för vilka organismer som finns
på olika klippstränder. Bland annat ändras klimatet både
från väst till öst och från norr till söder.
Det ger t.ex. olika ljus-, nederbörds-, temperatur- och isförhållanden.
Näringstillgång
och årstidsväxlingarna är också olika. Exempel på
geografiska skillnader i väst-östlig riktning är också
att den norska västkusten har direkt kontakt med Atlantens djupa och
vidsträckta oceaniska områden, medan Östersjön är
instängd med litet och sporadiskt utbyte med Atlanten. Detta påverkar
vattnets kvalité och hur lätt organismer kan sprida sig till
områdena, samt hur lätt de har att etablera sig där.
En annan skillnad mellan väst och öst är att under de senaste ca 15 000 åren har livsmiljön i Östersjön varierat mer än vid norska och svenska västkusten. Under perioden har Östersjön t.ex. tidvis haft en öppen förbindelse med Atlanten och tidvis varit en instängd sjö.
 |
Sida 37 av 52 |
 |
|
