VattenkikarenFakta
Klippstrandsekologi

Sött och salt vatten

Salthalten ute i oceanerna är ganska stabil och ligger nära 3,5 %. Vid sällsynta tillfällen kan salthalten i ytvattnet vid svenska västkusten närma sig denna nivå. Dock brukar det saltare och tyngre vattnet ligga under ett skikt av sötare vatten. Utsötning blir vanligare ju närmare land man kommer. - Speciellt vanligt med utsötat vatten är det naturligtvis nära sötvattensutflöden, som t.ex. flodmynningar. Salthalten varierar också mellan olika mikromiljöer. I hällkar kan salthalten bli mycket låg, och de högst belägna hällkaren når aldrig upp till lika höga salthalter som de längre ner. Det finns också en enormt vidsträckt salthaltsgradient. Den sträcker sig hela vägen från Bottenviken till Skagerrak. Hällkar på olika nivåer 33 kB
I de minst salta avsnitten av alla de olika salthaltsgradienterna kan inte de flesta marina organismer överleva. Här klara sig bara de marina organismer som har förmåga att tåla låga och ofta fluktuerande salthalter. Artrikedomen är därför låg, men det kan finnas många individer och deras sammanlagda vikt kan vara stor.
Föregående sida Sida 36 av 52 Nästa sida
Klippstränder är fantastiska!
Zonering och
fläckvis förekomst
Djur som
sitter fast
Modulbygge
Variation och förändring
Vattenstånds-
växlingar
Vågexponering
Både klippor och stenar
Sött och salt vatten
Geografi, klimat och historia
Organismernas livscykler
Organismernas påverkan på varandra
Energi och materialflöden
Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  
© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson