|
|
|
Musselodlingars miljöfrågor
Musselodlingar bygger på så få ingrepp som möjligt
i miljön och dras inte med samma stora miljöproblem som
de intensiva fiskodlingarna. Många tycker att blåmusselodlingar
är fula och ett faktum är ju att delar av havet blir avspärrade
för båttrafik.
Blåmusslor äter små partiklar som finns
suspenderade i vattenmassan. Detta bidrar till en viss utarmning av
växtplankton i vattnet som passerar en odling. Under odlingen
koncentreras dock organiskt och oorganiskt material som passerat genom
musslornas magar och kommer ut som avföring. När bakterier
under odlingen bryter ned materialet åtgår mycket syrgas
och risk finns för att syrgasen i bottenvattnet tar slut. Då
kan produktion av den giftiga gasen svavelväte ske. Syrgasfria
bottnar med svavelväteproduktion finns också naturligt
i havet.
Blåmusselodlingen verkar främst påverka
botten rakt under och i anslutning till odlingen. I takt med att mängden
avfall växer förändras miljön och organismsammansättningen
under odlingen. Djuren som levde i botten från början ersätts
av små djur som lever i bottens ytlager och inte påverkas
av sämre förhållanden längre ner i botten. Det
har dock konstaterats att bottnen återhämtar sig mycket
snabbt efter att odlingen upphört eller flyttat från platsen.
Det stora nedfallet av material och levande/döda musslor under
odlingen har också en positiv effekt som att det lockar till
sig mycket krabbor och fisk, främst plattfisk. En blåmusselodling
innebär en stor koncentration av liv till en liten vattenvolym.
I dag studeras hur blåmusselodlingar skulle kunna
användas för att ge positiva effekter på vattenmiljön.
Man menar att musslorna genom att äta plankton binder upp mycket
näringsämnen, som sedan plockas ur havet när musslorna
skördas. Detta har blivit intressant då många av
våra kustvatten göds av för mycket näringsämnen.
Musslorna skulle enligt denna modell kunna användas som ett steg
i reningen av våra kustvatten.
|
