Tånggråsuggor (Idotea spp., ca 3 cm lång) hör till de ganska få djur som klarar av att äta färska alger.
Alger utgör föda åt bl.a. vissa kräftdjur (t.ex.
tånggråsuggor), snäckor (t.ex. Laminaria-skålsnäcka)
och sjöborrar (t.ex. tångborre).
Eftersom betningen skadar algerna så försöker
de skydda sig. Det kan de göra genom att i vävnaderna lagra
in hård och osmaklig kalk. Denna form av skydd utnyttjar t.ex.
skära
kalkkrustor och korallalg (Corallina officinalis).
Algernas kroppsform har också betydelse för om de är lätta att äta. |
Den stora mängden kalk i korallalg gör den hård och osmaklig. Dessa plantor är ca 1 dm höga.
Det kan t.ex. vara svårt att äta trådformiga korta
tofsar. Ytterligare ett sätt att skydda sig är att ytnyttja
obehagliga eller giftiga kemikalier. Det finns alger som innehåller
en eller flera av följande försvarskemikalier: svavelsyra,
alkaloider, fenoler
eller föreningar med klor, brom eller jod. |
