VattenkikarenFakta
Klippstrandsekologi Bakterier och svampar bryter ner komplexa ämnen i cellväggar. Det är något som många protister och djur har svårt att klara. Protister söker efter föda bland detrituspartiklarna. De äter till viss del redan nedbrutet material men framför allt äter de andra mikroorganismer vilket gör att nedbrytningen av detritus går snabbare eftersom svamp- och bakteriepopulationerna hålls unga och snabbväxande. Vissa djur, som en del snäckor och sjöborrar, äter direkt av detritus på botten medan suspensionsätarna fångar in en del av de detrituspartiklar som virvlar upp.
    Detritus innehåller små mängder protein. Algrester t.ex. består mest av cellväggar, som till största delen är uppbyggda av olika kolhydrater, t.ex. cellulosa. Flera typer av kolhydrater kan inte brytas ned av många djur. Detta gäller även de flesta detritusätarna. När algdetritus passerar genom djurens kroppar tar de upp den näring som de förmår utvinna ur algrester, och ur de mikroorganismer som följer med. Resterna som djuren sedan gör sig av med via avföringen är ganska finfördelade. Det gör att fler bakterier och svampar kommer åt att fortsätta nedbrytningen. Många av mikroorganismerna har enzymer som gör att de kan sönderdela de flesta kolhydrater som finns i detritus. Flera av dem kan dessutom kombinera havsvattnets oorganiska kväveföreningar, t.ex. nitrat, med nedbrytningsprodukter från kolhydraterna för att bilda proteiner. Dessa proteiner är de detritusätande djuren nästan helt beroende av när de äter algrester med sitt ensidiga näringsinnehåll. Detritus kan passera flera gånger genom djurs tarmar innan det är helt nedbrutet. Varje gång koloniseras avföringen av nya mikroorganismer.

Exponerade exporterar - skyddade importerar

den exponerade klippstranden i vårt exempel exporteras det allra mesta av de större algernas produktion i form av detritus. Större delen av mikroalgernas produktion äts förmodligen upp på platsen av framför allt olika snäckor. De stora populationerna av suspensionsätare upprätthålls till stor del utifrån genom att de äter mycket plankton. Betare, större detritusätare och suspensionsätare attackeras av köttätare. Vissa av dessa rovdjur kan själva bli attackerade av andra köttätare.
Föregående sida Sida 50 av 52 Nästa sida
Klippstränder är fantastiska!
Zonering och
fläckvis förekomst
Djur som
sitter fast
Modulbygge
Variation och förändring
Vattenstånds-
växlingar
Vågexponering
Både klippor och stenar
Sött och salt vatten
Geografi, klimat och historia
Organismernas livscykler
Organismernas påverkan på varandra
Energi och materialflöden

Hem    Innehåll    Inspiration    Fakta    Samarbete  

© Vattenkikaren 1998   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson