Stor skålsnäcka är en mycket effektiv betare, som
har blivit ovanlig längs Sveriges kuster. Där den finns
i stor mängd har större alger mycket svårt att etablera
sig. Endast på skålsnäckans skal har en blåstång
klarat sig!
På skyddade klippstränder
kan det vara så att en mindre del algdetritus förs iväg
till andra platser. Rovdjuren har då ofta en större mångfald
av bytesdjur att angripa eftersom de även har tillgång
till nedbrytarna. Dessutom brukar det finnas fler betare som angriper
levande alger här, vilket sammantaget gör att betydligt
mer av de alger som produceras på de vågskyddade stränderna
också utnyttjas där. |
Generellt sett verkar det
vara så att på skyddade stränder samlas detritus
medan det förs bort av vågor och strömmar på
exponerade stränder. Det är dock tydligt att alla klippstränder
är öppna system. De perioder då vatten inte strömmar
förbi är få och korta - även på vågskyddade
klippständer. Strömmarna transporterar detritus, sediment,
föda och larver. Många större djur kommer och går
dessutom för egen maskin. På grund av den stora mängden
smådjur som kan finnas i täta algbestånd lockas många
fiskar till dem för att
äta.
Ejdrar rör sig över mycket vidsträckta områden och de äter bl.a. små kräftdjur och blåmusslor på klippstränder.
|
