Vattenkikaren

Introduktion

Olika odlingar

Avsikten

Historia

Vilka arter

Miljöfrågor

Odling av
blötdjur

Odling av
blåmusslor

Odlings-
metoder

Miljöfrågor

Hot

Giftiga
musslor?

Livsmedel
(recept)

 

Problemen med förgiftade musslor har ökat i världen under de senaste 20 åren. I och med denna ökning har en avsevärd kontrollverksamhet byggts upp. Förgiftade blåmusslor påträffades inte i Sverige förrän hösten 1983. De förgiftade musslorna sägs lida av DSP, PSP eller ASP (Diarrhetic, Paralytic eller Amnesic Shellfish Poisoning, d. v. s. diarréframkallande, förlamande eller ge minnesförlust). Den vanligast förekommande är DSP och giftet som åstadkommer förgiftningen kallas DST (Diarrehetic Shellfish Toxin). Gifterna lagras i musslans hepatopancreas. Det är ett organ som fungerar som bukspottkörtel och lever hos musslan. Gifterna har ingen synbar effekt på musslan, däremot blir de som äter förgiftade musslor sjuka.
    I Europa tillämpas antingen kemisk eller biologisk (mus och råttester) giftanalys i flera steg. Regelbundna vattenprover utgör ett första steg medan analys av själva musslorna utgör det andra steget. Sedan 1985 skickar blåmusselodlare i Sverige regelbundet in stickprover. I Sverige är de kemiska analyserna vanligast, men om musslorna ska exporteras kräver ibland mottagarlandet även en biologisk analys. Om du vill ha aktuell information om de västsvenska blåmusslornas giftinnehåll, kan du ringa till Fröken blåmussla på telefon: 031-60 52 90.
    Om det visar sig att musslorna innehåller gifter, måste området stängas för produktion till dess att analysproverna visar negativa resultat på gifttesten. I Nederländerna flyttar man ibland musslorna till vatten utan giftproducerande alger. Försök med avgiftning har också gjorts, men utan positiva resultat.
    Den viktigaste faktorn som påverkar mängden giftproducerande alger i våra västsvenska vatten verkar vara säsongen. Koncentrationen gift är oftast högre under höst och vinter. Det har också visat sig att koncentrationen kan variera mellan olika lokaler. Vid den svenska västkusten har man hittat fler giftproducerande alger längre ut i skärgården och även högre koncentrationer längre norrut. Detta ses som en konsekvens av cirkulationen i Nordsjön där den jylländska strömmen transporterar in dinoflagellater till den svenska kusten. Särskilt låga koncentrationer giftproducerande alger har påträffats i fjordsystem.

 

Sida 16 av 18


Hem    Innehåll   Inspiration    Fakta    Samarbete  
© Vattenkikaren 1999   Tjärnö marinbiologiska laboratorium, Strömstad
Bo Johannesson | Martin Larsvik | Lars-Ove Loo | Helena Samuelsson